Tillbaka i rummet med lila tema

Påsken är idag officiellt (okej nästan, klockan är inte tolv än) över. Jag är tillbaka hemma. Alltså inte hemma hemma, utan hemma. Någon som fattar? Ingen? Ni vet när man flyttat hemifrån och plötsligt har två hem och kallar båda hemma så ditt första hem blir hemma hemma och ditt andra hemma men det enda du gör är att kalla båda ställena hemma så det slutar med att alla blir förvirrade och läser otroligt långa meningar utan att andas för att det finns inga kommatecken i dem.

Ja.

Förlåt för det. Sitter iaf här och funderar hur det hade varit att ha en rumskompis, samtidigt som jag kollar på youtubare och undrar varför man egentligen läser på universitet. Tänk på det (det sista då). Okej, det är bra för ens vidare jobb, det är inte det jag menar. Jag menar det faktumet att det finns många som pluggar på universitet och sen inte ens blir något inom det de pluggat. Det är som en grej, man ska plugga vidare någon gång i ens liv. Nu sen eller om 37 år, det spelar ingen roll. Du ska göra det eller fundera på det?

Fun fact? Ingen av mina föräldrar pluggade på universitet. Jag tror det var mer okej förr, att ge sig ut i arbetsmarknaden och jobba sig uppåt, skapa erfarenhet istället för teoretisk kunskap. Kanske därför arbetsgivare fortfarande bäst gillar de som skriver ett fint litet "jag har erfarenhet inom området" på sitt cv. Eller är det kanske bara jag som har det fel?

Me don´t know.

Nu ska jag se om jag klarar av att ta mig igenom det sista kapitlet om socialpolitik (??????) medan jag äter en till av dessa fantastiska kakorna (köpbarkärlek = coooookies!!!!). Min dröm är att bli det nya cookie monstret.

Nu lät det konstigt här hemma. Lite rädd för att ngn gömmer sig typ i mitt kylskåp och bara väntar på att jag ska gå och lägga mig så att de kan styckmörda mig och lägga mig i en låda.

Tack mig själv, nu är jag uppskrämd.

Godnatt världen,

den tvivlande socionomen